God X alla läsare (Där x kan vara morgon, dag, middag eller kväll. Välj själv vad som passar.)
Mitt antagande att alla redan nu listat ut att Niklas återigen knappar på tangentbordet känns mer som ett faktum nu efter denna mening.

Nu har jag flummat klart för ikväll, jag är trött så jag ska försöka "stick to the point". (Iallafall mer än vanligt)

Klockan slår midnatt, Niklas ligger i sin säng med fingrarna ivrigt klapprandes på tangentbordet. Inte ett ljud hörs förutom klockans stadiga tickande och i takt med den klappar ett ensamt hjärta som äntligen, efter dag med dofter, syner och upplevelser utöver det vanliga, lugnat ner sig. (Slut på storybiten nu, de e nock som man kan säga.)
Idag var vi för första gången (sen vi landade) i Toronto City. Vi hann med tre (3) saker denna dag. (Och Christine köpte ingenting alls, funderar på om hon kanske är pank?)

Första anhalten under dagen var The Hockey Hall of Fame. Det var helt klart värt ett besök, med massa intressanta bilder och coola hockeyattrialjer.


Börje, skapligt Schtekig?

En Christine!

Kommentar överflödig.

Jaja, en extraordinär mängd bilder efter att ha anlänt i Toronto lämnade vi Hockey bakom oss och gick till något som är nästan lika högt som Hockey är stort häromkring. Ett torn som var så högt att inte ens Seth Rogen kommer i närheten! (Stort H i Hockey, allt annat är fel. K?)


Oo ja, The CN Tower. 553 meter rakt upp in the luft är väl ganska mycket. (Det är över 200 Kocken!)

Stå på glasgolv ett par 100 meter upp i luften är en lite annorlunda känsla. Helt klart.


Askalas bild, jorden ser nästan inte platt ut. Vad konstigt, hade jag inte vetat bättre hade jag sagt att det nästan syntes att jorden är oval/rund. Fawkd up!

Jo... För skyskrapor var ju höga har jag hört... "We care about the small people" -Någon klyftig svensk om något som hade med lite oljeutsläpp att göra vilket inte alls är relevant här men det bara slog mig att det är ruskande rungande roligt sagt.

Iallfall, "Äta bör man så dör man inte riktigt lika fort som om man inte äter sålänge det inte är väldigt dålig mat." är något man bör tänka på. Vilket osökt leder oss in på ämnet middag! Vi käkade mat till lite medieval stuff yo! Det var en slags medieval show där vi käkade. Vilket var jäkligt skojs. En annan sak var att man inte fick bestick till maten, utan skulle käka med händerna, medieval style, allting var ganska precis som på medeltiden och alla besökare delades in i sektioner, blå, gul osv och alla sektioner hade en varsin riddare som man hejade på. Vi blev blå och fick därför heja på Knight Blue. Var rätt skojj när alla skrek BLUE BLUE BLUE på vår sida och någon fyndig jäkel kom på frasen "BLUE RULES YELLOW DROOLS!" Ganska kul, och I was like -lolomgwtgdairyqueenlolomgbbtheq. (5 Vuxenpoäng till alla som inte förstår.) (Meningsuppbyggnad FTW!)

Aja, ungefär såhär såg det hela ut!

Först serverades soppa, som man drack för att det är rätt svårt att käka soppa med fingrarna. (Antagande, jag testade inte.) Därefter fick man en skiva vitlöksbröd följt av kyckling med kyckling (Lolz på matcykeln!) följt av ett revbenspjäll med en potatisklyfta till. På bilden är alla riddare förresten, kanske värt att nämna


Lätt att få en bild precis i ögonblick, när de träffade och skölden/lansen sprängdes i träflisor? Svar NEJ, det får duga med min extremt levande beskrivning: Det sa kapoff och flög träbitar överallt vartefter en av riddarna trillade av och de började veva med lite alla möjliga vapen. (Och nej, ingen använde Frank, för han är för kraftfull.)

 
Sammanfattningsvis var det en otroligt spännande och rolig dag i Toronto.

Jag vet att Frank blivit lite lämnad åt intet detta inlägg, men han har bokstavligen svårt att få plats! Men eftersom att viljan att få något att jämföra Frank med för att lista ut hans vikt slängs följande bild upp. Priset är tills vidare hemligt men kom ihåg att gissa. Ni får till och med en ledtråd (Det börjar på s och är inte tvål. Internskämt) men han väger mellan 1-123 kg.


C ya l8r alig8r.